Solidaritet vår kärna!

Att vi tillsammans tar ansvar för våran välfärd och därmed hjälper de som för tillfället inte kan bidra på ett eller annat sätt borde vara rätt väg att gå, eller?

Alliansen har lyckats gräva klyftorna djupare mellan fattig och rik, mellan arbetare och arbetslös, mellan frisk och sjuk och mellan arbetsför och pensionär.

Genom jobbskatteavdraget lockar man LO medlemmar att se mellan fingrarna vad man gör med resterande befolkning. "LO medlemmar har fått det bättre med alliansen". Men varifårn kommer pengarna, vem får avstå för att de som arbetar får det bättre.

Alliansens politik är som att kissa på sig. Skönt i början, men sedan blir det obekvämt.
Nu har vi som har kvar arbetet och är friska, det bra. Men vad händer när vi blir sjuka och inte kan komma tillbaka till vårat jobb?

Redan kan vi se att arbetslösheten slår olika beroende på vilka försäkringar du haft. Eftersom vissa såg p.g.a. försämrad A-kassa, efter inkomstförsäkringar har man lyckats att bli som U.S.A. där de som har bäst försäkringar får det bättre.

Istället för att vi tillsammans kämpar för allas bästa har vissa försäkrat sig mot försämringar i samhället. Är det rätt väg att gå?

Vi har halkat in på Alliansens väg, vi får sänkt skatt och det allmänna försämras så vi som kan, skaffar oss försäkringar som skyddar oss mot dessa försämringar.
Vill vi ha denna utveckling?

Var och en får skaffa sig de skydd han/hon kan betala för eller?