Mitt anförande i den allmänna debatten.
Arbetarna i denna kommun har pressat ner våra utgifter genom effektiva och kvalitativa ansträngningar, men vi börjar nå en gräns för vilka uppoffringar vi kan begära av kommuninvånarna.
Allians Regeringen har lämnat Sverige vind för våg i det kapitalistiska havet. Man kastar i livbojar gjorda av dålig kvalite från ett starkt skepp till de som snart ramlat överbord som arbetslösa och sjuka, men de som har hamnat i sjön genom utförsäkring från sjuk och arbetslöshetsförsäkringarna som går med miljardvinst där får vår kommun gå in. Vår kommun har fått minskat stöd och ökad kostnad med mer människor som hamnat utanför som får hjälp via försörjningsstöd, det vi till vardags kallar socialbidrag.
Blomberg säger att det blivit fler arbetsföra, men till vilket pris? Arbetslösa som lever på socialbidrag, eller räknar Blomberg som herr Reinfeldt bara de etniska svenskar mitt i livet som en liten flirt med Sverigedemokraterna? Vår kommun verkar ta mer ansvar än borgarna som verkar gjort walkover i arbetsmarknadspolitik.
Det är lockande att ropa på skattehöjning. Det skulle hjälpa oss genom en fördelning till de olika nämnderna att minska besparingskraven under denna tid då borgarna vill öka klyftorna. Jag tror att kommuninvånarna skulle acceptera detta om de vet att pengarna kommer att gå till vård, skola och omsorg. Speciellt de som får bidrag för att de arbetar, s.k. Jobbskatteavdrag.
Tyvärr så drabbas även de med ansträngd ekonomi av en skattehöjning, så det är en balansgång som tål att tänka på. Men om en Regering inte ger oss utrymme och kostnaderna ökar måste något göras om inte barnen, unga, arbetslösa, sjuka och äldre ska drabbas.
//Leine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar