Kvinnodagen kom till för att uppmärksamma kvinnlig rösträtt, men än i dag så verkar inte många lyssna på kvinnorna.
Skickar med en text från Katarina Bosetti Kristoffersson medlem IF Metall Göteborg och anställd på Volvo lastvagnar.
"Jag vill att alla har en arbetsplats att gå till som är fri från kränkningar och trakasserier!IF Metall
Tystnaden som uppstår när en man på min egen arbetsplats säger: Idag ser du ut som en hora. När tjejen berättar om händelsen börjar tårarna rinna och jag hör henne säga: Jag vet inte hur länge jag orkar vara kvar här. Hur länge måste vi stånga pannan blodig för att bli respekterade? Hur många gånger måste vi säga ifrån?
Det finns kvinnor som offrat sitt liv för min rösträtt, vad krävs av mig för att kvinnor inte ska bli behandlade som andra klassens medborgare?
Varför är det ingen som reagerar när jämställdhetsdebatten slutar handla om rätten till delad föräldraförsäkring och lika lön för lika arbete. Utan har börjat handla om att kunna gå till jobbet eller skriva artiklar utan att bli kallad hora eller bli hotad!"
Blogg: Mitt i Livet, Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar