Bärkraften i företagen ska avgöra lönerna, eller?

Man kan tycka vad man vill om EU och den stora organisation den är, men allt kan bli väldigt fel när vi i Sverige har en hänsynslös borgerlig majoritet som ibland gör allt för att blidka EU. Men framför allt sabbar vår arbetsrätt, gynnar en part i arbetslivet (nej, inte facken) och socialförsäkringens utarmade.

EU:s nya ekonomiska riktlinjer förordar att lönerna sätts lokalt. De framhåller också de offentligt anställdas löner som ett verktyg för att dämpa löneutvecklingen på hela arbetsmarknaden.

LO, TCO och Saco befarar att riktlinjerna ska bli ett allvarligt ingrepp i den svenska modellen, och undrar hur den svenska regeringen har kunnat gå med på dem.

På EU-toppmötet i förra veckan enades EU-ländernas ledare om en ny strategi för tillväxt och jobb, EU 2020. Riktlinjerna för vilken politik länderna ska föra är en del av den.

En av dem, riktlinje 2, handlar om lönebildningen. Den säger bland annat att systemet för lönebildning i medlemsländerna ska främja prisstabilitet, produktivitet och balans i ekonomin.

Redan innan riktlinjerna beslutades protesterade LO, TCO och Saco mot att EU alls lägger sig i lönebildningen. Den är en fråga för arbetsmarknadens parter, skrev de i ett skarpt formulerat brev till statsminister Fredrik Reinfeldt i slutet av maj. Riktlinjerna om lönebildningen borde strykas.

I svaret, som arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin skickade den 9 juni, avfärdar regeringen fackens farhågor. Riktlinjerna arbetades om innan de antogs av EU-ländernas ledare, och i sin nya lydelse är de ”förenliga med den svenska modellen”, bedömer regeringen.

– Men efter ändringarna är riktlinjerna ännu värre, säger LO:s avtalssekreterare Per Bardh.

Riktlinje 2 säger nu att lönebildningen ska beakta skillnader i kunskaper och lokala arbetsmarknadsförhållanden. Den ska också ta hänsyn till skillnader i betalningsförmåga (economic performance) mellan regioner, branscher och företag inom landet.

Dessutom framhåller riktlinjerna ”lagom” lönesättning i den offentliga sektorn som ett verktyg för att säkra en återhållsam löneutveckling även i den privata sektorn.

– Det här är ju ett direkt omfamnande av Svenskt Näringslivs gamla lönepolitiska modell, säger Claes-Mikael Jonsson, jurist vid LO. Alltså att bärkraften i företagen ska avgöra lönerna, och bestämma hur strukturomvandlingen i näringslivet ska gå till. Det går helt på tvärs med LO:s linje.

Att kollektivavtalets löner gäller för alla i branschen, även anställda vid företag som går dåligt, är en hörnsten i LO:s solidariska lönepolitik. Utan den går det inte att undvika lönekonkurrens.

Riktlinjerna är inte en rättsligt bindande lagstiftning, så som EU:s förordningar och direktiv är. Men avsikten är förstås att medlemsländerna ska följa dem.

– Det vore allvarligt om regeringen åkte till Bryssel och antog riktlinjer som den sedan struntar i, säger Claes-Mikael Jonsson.

Samtidigt är det väl känt att EU:s tidigare tillväxtstrategi, Lissabonprocessen, inte uppfylldes.

Hur stor är risken att EU kommer att detaljstyra lönebildningen?

– Varje land kan självt avgöra hur man ska uppfylla riktlinjerna, säger Per Bardh. Men risken är att om det i framtiden kommer påtryckningar – så kan det som står i riktlinjerna bli lag.

Läs också:

Ingenting ändras enligt regeringen
Mårten Martos Nilsson

Text från LO-Tidningen.

Är det sunt att om ett företag har en svacka så ska löner följa efter. Ska facken övervaka så det inte pågår massa fuffens och trix med siffror?

Som sagt så är detta riktlinjer och regeringen säger att de inte kommer följa detta. Kan vi lite på den borgerliga alliansens löften?
Alliansen lovade 2006 att förbudet att uppföra nya reaktorer kommer inte att upphävas under mandatperioden. Bensinskatten skulle inte höjas.

Listan kan göras lång, men vad jag vill säga är att vi kan inte lite på denna regering som nu har makten, speciellt inte arbetare, arbetslösa, sjuka, pensionärer, barn. De enda som älskar regeringen är de rika, och lurade arbetare som tror de är rika och inte kommer bli sjuka eller arbetslösa.

Gör processen kort 19 september.
Rösta på Socialdemokraterna och ändra på den destruktiva politik som styrt Sverige mot högarbetslöshet och dåliga ersättningar för arbetslösa och sjuka (trots att sjukförsäkringen gått miljarder med plus).