Myten om a-kassan

Bland den borgerliga regeringens första åtgärder var att förändra regelverket i a-kassan. Förenklat kan man säga att man sänkte den möjliga ersättningen och gjorde avgiften högre för de som är anställda i branscher med en högre risk att bli arbetslös. Vidare beslutades att man bara kan få en a-kasseperiod. För väldigt många människor blev det betydligt dyrare att ha försäkringen och, vid arbetslöshet, fick man sämre förmåner. Kopplat till detta infördes ett jobbskatteavdrag för de människor som innehade ett avlönat arbete. Tanken bakom var att öka ”incitamenten för arbete”. Med andra ord – arbetslösa är ena slöa fän som behöver piskas för att skaffa sig arbete. Tankarna bakom dessa förändringar härrör från nyliberal ekonomisk teoribildning. Det primära målet handlar om att förkorta perioden av arbetslöshet och att den arbetssökande ska tvingas acceptera lönesänkningar.

I skriften ”Borgs dogmer” visas att det inte finns något enkelt sätt att minska arbetslösheten. Det finns inte en enda väg till högre sysselsättning. Det är det samlade regelverket på arbetsmarknaden som är det avgörande – inte en enskild åtgärd i sig själv. OECD, som tidigare förespråkat nyliberala åtgärder, har nyanserat sin ståndpunkt. I en rapport från 2007 vidhåller man att en generös a-kasseersättning förlänger tiden som arbetslös. Men detta kompenseras mer än väl av den ökade produktivitet som blir följden av att arbetslösa får chansen att hitta ett arbete där deras kvalifikationer bäst tas till vara.

Det som avgör människors möjligheter att få ett arbete är kända sedan gammalt. Det är utbildningsbakgrund, tidigare yrkeserfarenhet, hälsa, ålder, kunskaper i svenska etc. Regeringens hårdare regler hjälper inte människor som redan står svaga på arbetsmarknaden. Jag möter hela tiden människor som sliter med att söka arbeten. De får i alla fall inte nytt jobb. De sorteras hela tiden bort från listan med sökande.

Långtidsarbetslösheten är ett sammansatt problem, och det visas inte minst av att alla länder egentligen möter samma problem – och det oberoende av hur a-kassan ser ut. Det behövs en mycket mer förutsättningslös debatt än i dag, som erkänner att problemets lösning knappast ligger i olika typer av ekonomiska morötter och piskor, utan kräver mycket mer av kvalitativa insatser. Inte minst i arbetslivet.

Text från en Industribloggare: Göran Johansson