Detta inlägg är att belysa de svårigheter och orättvisor som finns i vårat samhälle. Texten kommer från nätverket Resurs.Nätverket Resurs (Respekt för Sjuka och Utsattas Rätt i Samhället) har dagligen kontakt med långvarigt sjuka som kämpar för att överleva då deras sjukersättning eller sjukpenning upphör då de blivit ”friskförkarade” eller ”omförsäkrade” efter alliansens omdaning av sjukförsäkringssystemet.
Under två års tid har vi i Nätverket Resurs försökt påtala några av de skrämmande konsekvenserna av utförsäkringarna. Vi ser att många av de sjukas försämras kraftigt i samband med hot om utförsäkring med tillkomst av ångest, depressioner, förvärrade symtom och till och med självmord. När självmord nämns i media uppges de gärna vara enskilda tragiska fall. I stark kontrast med denna uppfattning antyder vår eget material att 4,8% gjort självmordsförsök i samband med utförsäkringen från sjukförsäkringen. En handfull av dessa har vi lyckats rädda till livet genom kontakter med polis, sjukvård och jurister.
Att utifrån denna dramatiska vardag bemötas med lögner, myter och vinklad statistik tär på krafterna. Vi skulle därför vilja be statsministern om ett ärligt och eftertänksamt svar på våra frågor.
Med tanke på att statsministern uppgivit att han är mycket nöjd med förändringen i sjukförsäkringen och att denna utan tvivel är alliansregeringens mest omfattande reform under den gångna mandatperioden förväntar vi oss som ett kortfattad, snabbt och öppet svar.
Fråga 1. Angående antalet personer som tidigare fick del av sjukförmånen
Alliansföreträdare använder ofta formuleringen ”140 personer om dagen” för att tala om hur många sjuka som förtidspensionerades och hamnade i ett ”permanent utanförskap” under den socialdemokratiska regeringen. Siffran 140 är ett genomsnitt på hur många personer som nybeviljades sjukbidrag och förtidspensioner samt sjuk- och aktivitetsersättningar på 25-100 procent mellan åren 1998-2006.
På liknande sätt hävdar Reinfeldt, senast i Aftonbladet den 5/9-2010, att vi i Sverige år 2006 hade 750 000 personer som var förtidspensionerade eller långtidssjukskrivna. Det statsministern inte nämner är att även denna siffra inkluderar ersättningar på 25-100%, både med och utan tidsgräns.
Anser statsministern att en person som exempelvis arbetade 75 procent och hade sjukersättning på 25 procent var förtidspensionerad i ett permanent utanförskap?
Har statsministern några tankar kring etiska aspekter av användningen av statistik i media- sammanhang?
Fråga 2. Angående sjuktalet i Sverige ur ett internationellt perspektiv
Statsministern brukar ofta antyda överdrivet många som är sjukskrivna/förtidspensionerade i Sverige jämfört med andra länder. Reinfeldt torde dock vara väl medveten om att myten om Sveriges påstått höga sjuktal avslöjades redan år 2003. Att jämföra ett fåtal länder i Europa, som har olika sjukförsäkringssystem, och dra slutsatsen att vi överutnyttjat sjukförsäkringen i Sverige är inget annat än grovt missvisande. Sverige redovisar långa sjukfall på ett annat sätt än andra länder gör och har en större andel av befolkningen (såsom t.ex många kvinnor) i arbetslivet. Ofta späder alliansen på myten och raljerar över Sveriges påstått höga sjuktal.
Kommer ni fortsätta använda denna myt? Om ja: anser ni då att årets forskning kring ämnet inte stämmer? Hur tror du att de sjuka upplever att bli betraktade med perspektivet att de överutnyttjar sjukförsäkringen? Hur tror du att det påverkar deras hälsa och välbefinnande?
Fråga 3. Angående begreppet ohälsotal
Reinfeldt nämner gärna det minskade ohälsotalet som ett tecken på sjukförsäkringsreformens positiva resultat. Ohälsotalet är ett mått på vissa utbetalda ersättningar från socialförsäkringen. När sjuka går från sjukpenning till introduktionsprogram på arbetsförmedlingen, socialbidrag eller tvingas leva på sin sambos inkomst så sjunker ohälsotalet automatiskt. Hur människan bakom det sjunkande ohälsotalet mår eller hur folkhälsan generellt påverkats kan inte utläsas av ohälsotalet.
Anser statsministern att ett sjunkande ohälsotal är ett bra mått på reformens effekter?
Är det intressantare hur detta index sjunkit än hur folkhälsan faktiskt utvecklas eller hur många sjuka och funktionshindrade som faktiskt har haft möjlighet att återgå i arbete?
Vad är syftet med att få ned ohälsotalet? Varför har man valt just detta mått?
Fråga 4. Angående syftet med alliansregeringens reform
År 2007 talade Husmark-Pehrsson om att skärpta sjukregler skulle hjälpa till och betala skattesänkningar såsom jobbskatteavdragen. Senare har man mer sällan diskuterat hur stora besparingar som gjorts på sjukförsäkringen, och man hävdar gärna snarare att man satsat på rehabilitering och hjälpa sjuka tillbaka till arbete.
Var syftet med reformen att betala skattesänkningar eller hade Husmark-Pehrsson fel?
Hur stora besparingar har man gjort på förändringarna i sjukförsäkringen?
Hur mycket pengar har gått tillbaka till vård, rehabilitering respektive aktivitetsstöd?
Om syftet är att hjälpa människor tillbaka vilka studier har man gjort på de sjukas livskvalité och hälsotillstånd i samband med ”omförsäkringen”?
Om man verkligen vill hjälpa långtidssjukskrivna, hur kommer det sig att man genomgående tackat nej till att delta i dialog med dessa grupper inom Resurs?
Fråga 5. Angående attityd mot sjuka bland alliansanhängare
Sedan alliansen kom till makten har vi runt om i landet kunna höra och läsa om den missunnsamhet som finns mot sjuka. Man hör ofta att de sjuka lever på ”mina skattepengar”. Man pratar om sjuka som parasiter och lata bidragstagare. I en bloggkommentar för några dagar sedan kunde vi läsa ”För Sveriges skull, inga statsfinansierade "fibbesjuka" hemmafruar som orkar vadsomhelst utom att jobba”. Ytterligare en kommentar var: ”Låt dom som vill betala bidrag till dom behövande och låt oss andra vanliga hårt arbetande få behålla våra pengar, skatt är stöld. Och tack o lov blir det Alliansen fyra år till troligen. Börjat gnugga händerna för än mer skattelättnader”.
Stödjer ni i alliansen dessa åsikter?
Om inte, hur ser ni på Gunnar Axén och Helena Rivière replik till en fibromyalgi sjuk kvinna i Aftonbladet i januari 2010?
Fråga 6. Angående begreppet "bidragslinjen"
Högeralliansen pratar ofta om den så kallade bidragslinjen i syfte att smutskasta oppositionen. Är inte detta att håna och kränka sjuka och arbetslösa? Enligt vår erfarenhet har dessa människor inte valt att vara i den situationen de är och många beskriver att de blivit sårade av att bli betraktade som parasiterande ”bidragstagare”. I andra sammanhang brukar regeringen vara noga med att sjukförsäkringen ska vara just försäkringsmässig.
Hade statsministern själv velat bli utmålad som bidragstagare om han var var sjuk och fick ersättning från Försäkringskassan?
Anser statsministern att bidrag och försäkring är helt synonyma begrepp?
Fråga 7. Angående rättsäkerheten i bedömning av arbetsförmåga
När särskilt ömmande fall dyker upp i media brukar alliansföreträdare vara snabba med att poängtera att man inte får kommentera enskilda fall och att människor alltid kommer i kläm vid stora samhällsomdaningar. Vid införandet av den nya sjukförsäkringen förändrats formuleringarna kring flera nyckelbegrepp i försäkringen såsom ”arbetsförmåga mot hela den nationella arbetsmarknaden”. Som statsministern säkerligen vet innebär även små förändringar av formuleringarna av sådana juridiska nyckelbegrepp att tidigare rättspraxis faller. I sin sjukförsäkringsutredning konstaterade Anna Hedborg hösten 2009 att det är näst intill omöjligt att hitta en juridiskt och medicinskt hållbar definition av arbetsförmåga mot hela arbetsmarknaden. Detta innebär i praktiken att fältet för tolkning av rätten till ersättning vid sjukdom ligger helt fritt.
Vilka åtgärder vidtog regeringen för att säkerställa rättssäkerheten vid förändringen av sjukförsäkringen? Vad hade riksdagens lagråd för synpunkter på sjukförsäkringsreformen? Hur många enskilda tragiska fall behövs innan alliansregeringen upplever det som mer alarmerande än ”lite spill får man räkna med”?
Anser ni att sjukförsäkringen uppfyller grundlagens krav på rättsäkerhet och förutsägbarhet?
Fråga 8. Angående aktivitetstöd på 4000 kr i månaden
I gruppen med tidsbegränsad sjukersättning finns en betydande andel som saknar sjukpenning grundande inkomst (SGI) och som får sjukersättning på garantinivå vilket ligger på ca 8500 kronor i månaden. När dessa ”omförsäkras” och introduceras på arbetsförmedlingen övergår ersättningen till aktivitetsstöd, som för de som saknar SGI motsvarar ca 4000 kr i månaden. Dessutom förlorar den ”omförsäkrade” även eventuellt bostadstillägg från försäkringskassan. Enligt Maud Olofsson var syftet med denna låga ersättning att inte minska arbetsviljan hos de sjuka då det ska "löna sig att arbeta". Detta innebär i praktiken att inkomsten mer än halveras jmf med sjukersättning på garantinivå och bostadstillägg.
Känner statsministern någon som kan klara sig på 4000 kronor i månaden inkl bostadskostnad?
Vem tycker statsministern ska ha ansvar för att ”komplettera upp” ersättning till en dräglig nivå? Kommunen? Anhöriga? Den sjuke själv?
Hur tror statsministern att denna halvering av en redan låg inkomst påverkar den sjukes hälsotillstånd och arbetsförmåga?
Fråga 9. Angående de SGI lösas möjlighet till omförsäkring
Alliansregeringen talar gärna om att det alltid finns en väg tillbaka till sjukförsäkringen för de som blivit utförsäkrade. Detta påstående är felaktigt eftersom de som saknar SGI och vars arbetsförmåga inte bedöms vara stadigvarande nedsatt inte kan få varken sjukpenning eller sjukersättning.
Anser statsministern att det är i sin ordning att en grupp av de ”omförsäkrade” inte kan komma tillbaka till sjukförsäkringen även då Försäkringskassan bedömt att de pga sjukdom helt saknar arbetsförmåga?
Om så, varför fortsätter man att hävda att de alltid finns en väg tillbaka till sjukförsäkringen för dem som blivit "omförsäkrade"?
Om inte, är man beredd att återinföra den tidsbegränsade sjukersättningen eller en garantinivå i sjukpenningen?
Anser statsministern att det är de anhöriga eller kommunernas ansvar att bära kostnaderna för de som fallit mellan stolarna i samband med er reform?
Fråga 10. Angående respekt för väljarna
Slutligen, anser statsministern att ni inom Alliansen har givit det svenska folket ärliga och korrekta uppgifter för att kunna fatta ett grundat beslut i riksdagsvalet den 19 september?
Med vänliga hälsningar,
Jenny Fjell
Disputerad läkare och initiativtagare till Nätverket Resurs
Nätverket Resurs
Respekt för sjuka och utsattas rätt i samhället
http://resurs.ning.com
-----------------------------------------------------------------
Vill du göra Sverige mer varmt?
Kanske känner du drabbade människor?
Nu gör vi något, tillsammans kan vi hjälpa människor istället för att stjälpa.
19 september har du en valmöjlighet, även du som inte tänkt rösta måste visa vart du står.
Rösta på Socialdemokraterna vi står på arbetarnas sida och när de inte kan arbeta så hjälper vi dom. Skillnad mot arbetslinjen som Alliansen driver som är att arbetar du inte ska du ha stryk, och det i massor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar