Ladda ner Schysta appen


Hitta restaurangen med kollektivavtal
LADDA NER SCHYSTA APPEN
Siffersticka IF Metall Android

Vem föder journalister?

Media driver på för att rädda borgarnas fadäser. Genom att slå upp rubriker som "Här kommer nästa fiaskomätning för Håkan Juholt" eller Reinfeldt utklassar Juholt"
Media förstår likaväl som vi andra att förtroende är större för den som är statsminister än oppositionsledare, utifrån mentaliteten, vi vet vad vi har men inte vad vi får. Dessutom verkar media sluta rapportera om missförhållanden i sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkring, FAS3, ungdomars situation, pensionärer, Euro-orphans, hemlösa och barnfattigdom.

Vilken bild vill media ge väljarna?
Hur "blåa" är media, eller vilka äger dom?

Att smutskasta de som slåss för rättvisa och solidaritet verkar ju vara journalistersdröm. De arbetslösa & sjuka lär ju inte föda journalisten.

Vem vet, kanske det vankas ett jobb inom regeringen om man är snäll. Lex ordförande ST - regeringskansliet

MEDIA om pr-byrån Westander: DM
Media: DI, Ex

7 kommentarer:

  1. Svenska folket har sagt sitt, du kallar det smutskastning när tidningarna redovisar folkets åsikter...

    SvaraRadera
  2. Håller med dig 1000pers är nog signifikativt för alla 9 000 000.

    Alltså 0.01% Större risk att vinna på lotto.

    Ändå blåser dom upp det så stort. Då kan du inte beskylla mig för att ljuga om det blir lite fel i framtida inlägg ;-)

    SvaraRadera
  3. Du behöver ta en kurs i sannolikhetslära och statistik tror jag.

    SvaraRadera
  4. Intressant frågeställning. Men låt oss nu tänka efter. Hur många miljoner har inte LO betalat ut (under flera decennier) för hålla journalister med jobb. Journalisterna har tackat med att dels skriva skit om sina välgörare ocgh dels genom att göra (i övrigt så dåliga eller ointressanta tidningar så att bara en trängre krets sossar (inga marginalväljare) har köpt tidningen och läst den Ä"högintressanta" ledarsidan. För att balansera bilden konstateras också att ägaren emellanåt harrefuserat artiklar som kunnat skada partiet. Nu hämnas journalistkären för fullt genom att sprida skit om ägaren till numera nedlagda eller uppköptas tidningar.En högst berättigad motfråga är: Varför får vi aldrig läsa avslöjande reportage i de borgerliga tidningarna om de tidningarnas ägare, om deras makthunger och monopolisering av åsiktsbildningen? Och varför får vi bara läsa om politikers men inte journalisters personliga tillkortakomanden? Detta snokande i även fritidspolitikers privatliv gör ju att "vanliga" människor inte vågarta politisakuppdrag.Jouranlistkårens närighet har därmed blivit ett hot mot den representativa demokratin. Och snacka inte om Aftonbladet, som säljer sin ledarsida med hjälp av snusk, kungadravel och hyenefrossande i mord. Socialdemokratin har storaproblem med kommunikationen med sina presumtiva väljare och gör inget för att lösa problemen. Efter alla negativa erfarenheter som tidningsägare.

    SvaraRadera
  5. För något år sedan försökte ett gäng unga entusiaster starta en ny s-tidning i Stockholm, med "Socialdemokraten", som utkom under 1890-talet som förebild. Problemet var kanske att de inte var partimedlemmaar, men ändå ville vara partiets röst utåt.

    Tanken i sig var emellertid god, varför jag med viss besvikelse konstaterar att det inte blev något av projektet. Inget intresse från partiledningens sida? Efter det misslyckqade försöket att starta om den nedlagda Stockholms-Tidningen, som därefter lades ner för andra gången 1985.

    Felet med ST var väl att man försökte kopiera huvudkonkurrenten DN. ST blev alltså en lika dyr (för prenumeranterna) medelklasstidning som DN, med sju utgivningsdagar per vecka. Varförgjorde man inte en lågpristidning för s kärnväljare?

    Hade man fått dem som prenumeranter, hade man haft en finansiell bas, från vilken man kanske kunde nå ut även till marginalväljarna. Nu finns ett antal reklamfinansierade gratistidningar i storstäderna, vilket visar dyra prenumerations- eller lösnummerpriser inte är framtidens melodi.

    De unga entusiasterna hade tåänkt sig en nättidning under de närmaste åren samt att en pappersupplaga av denna nättidning skulle starta 2014, när man arbetat upp en trogen läsekrets på nätet. Detta var en synerligen god idé, som borde ha sjösatts i alla tre storstäderna (Sthlm, GB och Malmö) som samtligahar en öronbedövande borgerlig tidningsdominans.

    Jag var själv som partimedlem med i diskussionerna som föregick nystarten av ST, men blev fullständigt marginalsierad av journalistintresset, som ville göra en tidning för journalisterna (arbetsmarknadsprojekt) och inte för läsarna. Jag blev t.o.m. utskälld av en partikamrat, som var ordf i journalistklubben på en konkurrenttidning.

    Det var inget "löntagarintresse" att ha en tidningsägare, som försökte styra innehållet i tidningen, fick jag veta. Sedan dess har jag dock följt med vad som händer på tidningsfronten. Det finns en markand för s-tindningar på nätet (med på sikt även en pappersupplaga) i alla tre storstädeerna. Däremot finns ingen marknad alls för nya s-tidningar som försöker slå de borgerliga dinosaurierna med deras egna vapen. Vilket misslýckandet med ST visar.

    SvaraRadera
  6. Låter som en bra idé med en tidning, och förstår besvikelsen i att det inte blev av.

    Finns dock en nättidnings där man får leka reporter och fixa ihop sin egna lilla tidning. http://paper.li/

    Tror dock, som du också säger att dyra lösnummer/pren. är inte intressant för ungdomar idag. Det de vill få reda på gör de via nätet

    Precis som Svenskt näringsliv köper reklam för sina medlemmar, kan också LO göra så i opinionsbildnings syfte.

    SvaraRadera